Hildur Från Spjuthult


Här är min prinsessa, Hildur Från Spjuthult. 16 år gammal, 4-gångare, fått ett föl, musblack, 130 cm hög och av den grövre modellen Islandshäst. 

Far: Blaer Från Stenholmen
FF: Hrammur Frá Akureyri
Mor: Frida Från Sputhult
MFF: Tháttur 722 Frá Kirkejubae

Hildur köptes egentligen till min dotter, som ville övergå till Islandshäst och detta skulle vara en perfekt kandidat. Tog med oss transporten och åkte iväg närmare 40 mil för att kika och prova. När vi kom fram ser jag en smällfet liten häst. My good! Hade hon inte fång var det ett under tänkte jag, men näe - klämde och kände igenom henne mycket. Dottern blev longerad i paddocken och hon lyssnade så snällt (hon orkade väl inte göra så mycket). Egentligen skulle jag inte köpt henne, vilket jobb jag skulle ta på mig - men det var något med henne. Jag köpte henne! Förstår inte än i dag att jag vågade och inte mina vänner heller. 

I början var hon fruktansvärd, tog nog miljöombytet hårt, hoppade över boxdörren, kunde inte stå uppbunden på gången utan å spränga kättingarna, sprang över folk, helt noll respekt för människor, totalt blockerad. Herregud, vad hade jag köpt? Dottern blev rädd för att rida henne, vilket jag förstår. Vi gick och gick, tränade ledarskap, tagit lite hjälp med en duktig i stallet, började lite senare att rida henne när hon gick ner i vikt. Hon vägde trots allt in på 511 kg vid ankomst. Jag började prata med henne jag köpt utav för jag ville häva detta, men vi pratade och jag gav väl med mig och fortsatte å kämpa. 



 
 
Så himla tur jag gjorde, för i dag är hon en riktigt fin liten häst. Hon väger runt 350-360 kg. Går fram som tåget, kan ha nybörjare på hennes rygg utan problem (dock inte ut ensam då hon blir väldigt stark och pigg men gör dock inget dumt.) Hon är en rolig häst för den som kan lite mer, fina och väl separerade gångarter, hon har inte orkat tölta förr utan den har kommit mer och mer nu när hon orkar bära sig lite mer. I början var den väldigt travtaktig men nu så - börjar den bli fin och hon taktar på i rätt ok form med. Hon älskar att hoppa! Jag som är livrädd för det känner mig trots allt väldigt trygg på henne över ett hinder. Hon är en riktig arbetsmyra, alltid framåt och positiv, gör så gott hon kan hela tiden. 



 
Man kan ex fälla upp paraply brevid henne och dra över hela henne utan att hon bryr sig, inga problem med något så faktiskt - lastningen kan hon tycka är lite små jobbig. Men med tanke på att det i början tog över 2 timmar att ens få henne i närheten av den och nu kliver hon på och vill ut lika fort men inga problem att kliva in och stänga bak om man är fler. Jag kan sitta på henne och vifta med spö å händer samt släppa fötterna ur stigbyglarna och dingla utan att hon bryr sig. Så himla go! Man måste som människa vara riktigt bestämd och visa henne direkt vem det är som bestämmer. Är man inte det så tar hon över! Men är man bara vänlig, snäll och bestämd så har man en vän för livet i henne. 

Hon gillar även när vi springer lös i paddocken och leker, inkallning, springa brevid/bakom och galoppera runt osv. Det tycker vi om båda två! Ja, det var väl lite om henne... :) Fortsätt gärna följa oss. 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo