Krusse


Här ser ni våran bebis, Krusse -köpte honom som 4 åring, 2014. Blev en spontantrip med två vänner, en ponny till dottern var jag ute efter. Med oss hem hade vi denna fina, goa ponny. Ett Gotlandsruss efter Orusst. Dottern och han utvecklades bra, vi skulle låna ut en period men där blev han jätte sjuk. Hade 41 i feber när vi kom dit, inga tarmljud. Kvällen innan hade dom som hade honom ringt ut veterinär då han fick kolik. Men enligt dom var han mycket bättre, hoppade och lekte i hagen dagen efter (då vi kom dit och han knappt kunde gå, och hade 41 i feber!). usch! Han luktade bajs ur munnen, blek och som sagt, orkade inte ta ett steg typ. Fick DRA och putta honom till sin box. Tur jag hade min vän med, annars hade jag inte fixat detta. Stallägaren var ju inte mycket till hjälp kan jag säga... 

Veterinären kom på några minuter, försökte tömma men gick inte, hon hittade inga tarmljud och han blev dåligare. Skickade oss till Strömsholm direkt - snöstorm och jävligt. Veternären sa att vi skulle köra non stop dit, ha kontakt med Strömsholm hela tiden. Det var inte säkert han skulle klara resan dit, så dålig var han. Våran fina goa lilla bebis. Jag bad till de högre maktern... 

 

Väl framme vid Strömsholm så gjorde dom ultraljud, tömde honom osv. Men lyckades inte hitta något. Så han fick dropp, och blev kvar där. Så hemskt att lämna honom! Hade kontakt med Veterinär dagligen, fick veta han antagligen fått i sig något olämpligt (i efterhand fått veta fler som blivit riktigt dåliga på samma ställe), diagnosen blev grovtarmsinflammation och magsår. Han svarade inte så bra på medicinen som dom önskade så en eftermiddag när dom ringde mig sa dom att vi borde låta ge honom natten och se om det blev något bättre. Om inte så var det snällast för honom att få somna in och slippa lida mer. Den natten sov jag inte en endaste blund! Något hände, ett mirakel - han hade börjat bli nyfiken på såväl vatten som mat. Hans värden var något bättre... så jag var så himla glad och hoppfull. Kämpe ponny! Han blev bättre och bättre och fick till slut hämta hem honom. Mirakel ponnyn kallade dom honom där och det är precis vad det är, ett mirakel. Han levde! 

Väl hemma så fick han vila, box och sen gå i liten hage om han inte ansträngde sig. Senare drabbades han va kolik en gång till. Bara stöp ihop i hagen! Nu ser jag direkt på honom om han inte mår bra. Han stabiliserade sig även från detta hemska. Många återkontroller på hästsjukhuset blev det men blev friskförklarad. Efter en tid sålde vi honom till en ridksola i närheten som utbildade honom lite, men han trivdes inte som ridskoleponny så vi köpte tillbaka honom! 
 
Nu har han och dotter jätte roligt ihop, åker iväg på träningar och har även debuterat i en Pay & Jump. Så duktiga, jag bara älskar den ponnyn. Den dagen dottern växer ur honom och vi måste sälja kommer vara hemsk!! Men vi njuter av några till år framöver med denna fantastiska lilla ponny. Han har hunnit bli 7 år gammal, varit med om så mycket hemskt.